Jag har hittat mitt favoritland. Och om två veckor har jag påsklov, i mitt favoritland. Det blir kul. Jag hoppas att solen kommer tillbaka snart. Regnperioden my ass. Sånt trams håller vi inte på med. Längtar till lovet. Längtar till helgen. Och tills imorgon, för då ska jag prova på Afro Jazz inne i staden. Jag älskar Australien.

Shaving someone's head? Check. Alla dessa nya erfarenheter jag får i Australien. Det är ju helt galet. I söndags kväll satt jag helt oskyldigt framför facebook när min värdbror Matt kom in i mitt rum. What are you doing? Just on facebook. Wanna shave my head? Okay. Sagt och gjort, vi gick in i badrummet och jag var livrädd att jag skulle råka raka av hans hårbotten, göra ett ojämnt jobb eller att något annat skulle gå brutalt fel. Det visade sig vara mycket lättare än jag trodde och ack så mycket coolare jag känner mig när jag kan lägga till ännu en erfarenhet till min lista på nya saker jag provat i Australien. Nu ser han så vacker, så vacker ut och hela hans huvud är fortfarande intakt. Gossen sprang dock iväg snabbare än vinden, så jag fick inte en chans att ta kort på hans nya, trendiga frisyr. Och det är historien om första gången jag rakade av håret på någon.

En måndagsnatt som denna kan jag inte sova. Med Florence and the machine i lurarna har jag istället lekt runt med alla sorters media. Så kan det gå. Idag hade jag en lång, lång dag i skolan. Behövde vara där 7.30 am för att undervisa 13-15åringar modern dans. Som alltid var det adrenalinskickskoj, men att åka hemifrån innan jag vanligtvis har vaknat är svårt. Det är jag och en annan tjej som är coacherna för en grupp på 34 tjejer, Junior Contemporary som det kallas. Vi lär dem en koreografi som de senare i år ska tävla med i de stora skoldanstävlingarna som finns här. Jag kommer även själv tävla med fyra nummer. Superspännande! Klockan tre idag då alla andra går hem behövde jag stanna kvar för att repa inför skolans årliga musikal. Massa spännande saker pågång där. Handlingen är ungefär en parodi på High School Musical. Jag har två roller. När vi är olika grupper i skolan är jag en av två artsy, hippieaktika personerna. Här snackar vi se hög ut och dansa runt till musik som inte finns, det ska jag väl kunna göra. Andra rollen är tjejen i det där tvillingparet som alltid vill vara bäst. Vet inte vad de heter i filmen, men det ska också bli himla kul. Största utmaningen blir att koppla på amerikansk dialekt. Ni få lyckligt lottade som hört mig prata engelska på skype vet vilken helgalen/underbar dialekt jag har nu. Annars denna vecka är det som sagt en hel del inlämningar, näst sista veckan innan påsklovet ju. Dansklasser i Brisbane på onsdag och torsdag och teater-rep på onsdag. Lite smått och gott. Nu ska jag sova, försöka sova.
    

Slappaste söndagen på länge. Idag vaknade jag 12.20 och det tog nästan en timme till innan jag hade ätit frukost. Tro det eller ej, men jag behövde faktiskt ägna hela dagen åt plugg. Trots att solen alltid skiner har jag fortfarande läxor, inlämningar och prov som måste göras. Det kändes otroligt snopet att inte kunna hitta på något de få timmar jag har varit vaken, men så slog det mig: Det här är den första söndagen, officiell pluggdag för alla som går i skolan, som jag har behövt plugga under hela min vistelse.

I skolan i Australien krävs det av mig egentligen inte mycket mer än att bli godkänd i alla ämnen, så varför försöka vara en toppstudent när mina betyg inte ens betyder något? De första två veckorna i skolan tyckte jag att det var en bra ide att hålla hjärnan levande med klurig matte, detta var back in the days då jag fortfarande ahde lite av svensk skolambition i mig, men bestämde mig snabbt för att det var ett idiotiskt resonemang och bytte till den lättaste mattekursen. Nu lever jag och Pythagoras sats ett lyckligt liv tillsammans. Det är hur slappt som helst och jag älskar det. Jag är för själva erfarenheten och för att hitta på så många skojiga upptåg som möjligt på ett år, så om jag behöver dedikera en heldag om året till att plugga så har jag nog lyckats. Var sak har sin tid. Ett utbytesår i high school är inte tiden för studier. När jag kommer tillbaka till Sverige blir det till att ta fram den gamla skolmotivationen och köra järnet. But until then... Love life.

Idag hade jag ett sånt där tillfälle när något går upp för dig. Som en liten uppenbarelse, någonting slår dig. Några veckor sedan missade jag en aboriginsk work shop med min dansklass i skolan. Idag pratade min danslärare om att göra det igen eftersom alla hade uppskattat det en hel del. Jag sa till henne att jag inte hade varit där förra gången och att det skulle vara hur kul som helst att lära mig några traditionella danser från den aboriginska kulturen innan jag åker hem. Svaret jag fick var:
"That's right, you're leaving! I don't know if it's possible to do it again when you're still here." 
That's right. I'm leaving. En våg av känslor slog mig, även om det är nästan 4 månader kvar tills jag måste säga hej då till Australien. Bara denna lilla påminnelse i vardagen om att livet inte alltid kommer vara såhär lämnade mig absolut knäpptyst. Jag kunde inte säga någonting tillbaka till min lärare, orden fastnade i halsen på mig. Det var så konstigt. Det är så konstigt. Jag är verkligen inte redo att lämna mitt nya liv än. Och jag vet att det är en lång tid kvar, men jag kan inte låta bli att tänka på det. Fasa för det. Jag kan inte låta bli att hata 3e juli.
     

Kan ni tro det? Jag lever fortfarande! Att vara i Australien tar uppenbarligen upp en hel del tid. Jag är nu i year 12, sista året i australiensisk high school. Deras skolår är annourlunda från vårt och börjar i Januari. Jag är lyckligare än någonsin här borta. Känner mig så otroligt hemma, och det kommer bli riktigt svårt att säga hej då till alla de underbara människor jag mött här borta. Kan inte fatta att jag bara har lite mindre än 4 månader kvar nu. Tiden har gått läskigt snabbt hittills och det dröjer inte länge förrän mina fasors dag är här: 3 Juli. Ja, jag officiellt bokat biljetter hem, tillbaka eller vadhelst man vill kalla det där landet någonstans i Europa jag har avlägsna minnen av att leva i. Switzerland? Något sånt...

Så vad har jag haft för mig de senaste 119 dagarna? Det ska jag berätta för er.

Skolans största dansevent i slutet av förra terminen. Night of dance. Jag hade hur kul som helst och medverkade i 5 nummer. Här dansar jag och Ashlee av oss nervositeten innan vi stod på scenen inför hela skolan.


Sista dagarna av terminen med mina tyska vänner. Se absolut motbjudande ut i en kräkgrön, lång kjol är mode i Australien. Skolan slutade och det var dags för mitt två månaders långa sommarlov i Australien. Kan det bli bättre?


30 November var en riktigt sorgsen och riktigt rolig dag. Det var dagen då jag behövde säga hej då till Sarah, min älskade värdsyster som jag var lyckligt lottad att spendera 5 månader med. Det var även första dagen på min två veckors resa runt södra Australien. Ett äventyr slutar och ett annat börjar. Det här är den sista bilden i Australien på mig och Sarah. Som tur är har hennes föräldrar redan lovat att betala hennes biljett till Stockholm, så i sommar får familjen Öberg tyskt besök!


Sydney. Helt klart en av höjdpunkterna på resan. Denna stad var så mycket mer än jag hade förväntat mig. Officiellt en av mina favoritstäder i världen med sitt klara vatten genom staden, stränder ett stenkast iväg från centrum och en atmosfär av att allt känns möjligt.


Mycket vackrare än jag någonsin kunnat föreställa mig var the Great Ocean Road. Breath taking beskriver denna utsikt bäst. Kontrasten mellan det blåa havet och de orangea klipporna var helt obeskrivligt fascinerande.


Tillbaka i mina kvarter av landet tillbringade jag en hel del tid på Stradbroke Island. Många dagar fördrevs på stranden här. Jag plaskade runt i gigantiska vågor och  hoppade från klipporna vid Gorge Beach på denna okända paradisö.


Så var det dags för även den andra tyskan, Lea, att lämna landet. Ännu en kär vän som återvände till Europa.


Sommar i Brisbane var mycket bättre än väntat. Att sitta vid den handgjorda stranden i South Bank med en glass i handen, strosa runt bland alla marknader och njuta av storstadsliv var något jag älskade med mitt sommarlov.


Hängde en hel del i Hervey Bay med en viss norrman under lovet. Där provade jag på wakeboarding, hysteriskt kul! Jag kom upp på första försöket, men föll efter en halv sekund ett brutalt ansiktsplask. Det spelar ingen roll, jag kom fortfarande upp på första försöket och det är rätt ballt.


Nyårsafton i Australien var en hit! Jag var på en kompis fest nästan hela kvällen och för tolvslaget drog vi in till Brisbane. Fyrverkerier är ett måste på nyårsafton. Första gången jag har inlett året på en strand iförd flipflops. Gott nytt år allihopa!


Rivstart på 2010! Jag åkte till Fraser Island för några dagar och campade med min bästa vän Keara och hennes familj. Det här var verkligen full on camping, första gången någonsin faktiskt som jag campat på riktigt. Det var hur kul som helst och jag fick verkligen mersmak. Fraser Island är ett helt underbart ställe, otroligt unikt, som jag är så glad att jag besökte.

 

Vi campade precis vid stranden långt bort from allt och alla, bredvid en liten sötvattenså. Varje kväll satt vi runt lägerelden och njöt av livet. Det var sjukt vad många stjärnor man kunde se på natten där, eftersom de enda ljusen vi hade omkring oss var, ja, lägerelden.


En av huvudattraktionerna på Fraser Island är Lake McKenzie. Även om det är en sjö är vattnet kristallklart och eftersom bottnen går som ett stup efter ca 5 meter har sjön en ljusblå ring runt sig. Synd bara att det var molningt när vi åkte dit.


Ännu mera Straddie hann jag med, såklart. Denna gång stannade jag för en hel helg och campade med ett stort gäng kompisar. Att vakna upp 10 minuter ifrån paradiset var inte helt fel. Det var det sista jag gjorde på sommarlovet 09/10. Det var den bästa sommar i mitt liv, by far. Så mycket nytt jag såg, så mycket skoj jag hittade på och så många underbara minnen jag har att ta med mig hem.


Så skolan började igen. Inte helt fel faktiskt, för nu är jag i year 12 vilket betyder att vi är äldst och bäst på skolan. Första veckan hade vi Swimming Carnival, vilket är en heldag då skolan åker till en pool i närheten och har simtävlingar. Temat för årets carnival var Australia och jag hade en rätt grym outfit pågång där. Dagen var riktigt skoj!

Okej, så jag har en plan. Alla som jag känner flyttar till Australien och varje jul kan jag åka tillbaka till Sverige för en vit julafton. Alla är på? Jag vill verkligen inte att detta år ska ta slut. Jag vill stanna i Australien. Jag vill inte komma hem.

Det har gått så länge sedan jag uppdaterade senast att jag har haft en andra drama performance. Jag tänker ignorera detta och berätta om min senaste helg. Förövigt så är jag vid liv, om någon var orolig.

Lördag till Måndag i helgen åkte vi, ett gäng på 6 utbytesstudenter och två lärare, till the Sunshine Coast för massor av äventyr. Skolan hade en hel del överskott i sin budget för internationella studenter, så vi tackade glatt ja till en resa med allt betalat. Lördagen möttes vi tidigt, tidigt utanför skolan med en två timmars bussresa framför oss. Vi åkte inte direkt till hotellet, utan tillbringade hela dagen på Australia zoo. Ett måste om man är i Australien. Vi såg en show där de hade olika fåglar och krokodiler. Det var riktigt coolt när de släppte ut fåglarna och de dresserat flög runt längs publiken. Kan låta klyschigt, men man hade verkligen respekt för krokodilen.

När vi kom till hotellet blev jag alldeles chockad av utsikten. Hela rummet var så mycket bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag delade sovrum med Sarah och Lea. Vi gjorde inte mycket mer än att slänga in väskorna innan vi begav oss till stranden, 50 meter från hotellet, för ett eftermiddagsdopp. Temperaturen var perfekt och vi hade mycket skoj med försök till body surfing.

Söndagen, jag har fortfarande träningsvärk från denna dag. På schemat var cable skiing och surfing. Runt 10 åkte vi till en cable skiing area där jag, Sarah, Lea och Gus (Brasilien) hade hur kul som helst för två timmar. Det hela var som en bana, tänk er en transportlift fast med vatten istället för snö och mycket snabbare. Byt sedan ut skidorna mot en knee board så har du hela konceptet. Alla andra proffsiga människor som var där gjorde hopp och snurrar i luften på sina wake boards, men vi höll oss till de trygga knee boards. Det som gjorde att det var så hysteriskt utmattande var att varje gång banan gjorde en sväng i hörnen saktade man in för att sedan brutalt ryckas iväg igen. Mina armar vrider sig av smärta bara jag tänker på det. Utmattade eller inte så var det en unik upplevelse som jag kommer minnas länge. Så galet kul! För lunch åkte vi tillbaka till hotellet och mumsade i oss kyckling mackor, och drog sedan till stranden för lite allmänt sola och bada. Jag tillbringade en timme surfandes, men var alldeles för trött för att lyckas något vidare.

Sista dagen var det dags för segling. Efter att ha städat upp rummet och packat allting, det var förvånande vad vi lyckades stöka till i vårat rum efter bara två nätter, åkte vi till en liten ö där seglarklubben höll till. Tre och tre var det sagt att vi skulle åka ut med en segelbåt. Jag, Sarah och Lea var först ut med en man från seglarklubben som styrde det mesta och sade åt oss vad vi skulle göra. Jag råkade nästan kapsejsa hela båten då jag var ansvarig för repet som styr framseglet (ja jag är verkligen en seglare till språket) och inte lyckades få loss det förrän i sista sekunden när vi slog. Det var rätt kul efteråt dock att tänka tillbaka på hur båten stod i nästan 90 grader och vi skrek halsarna av oss. I omgång två var det tänkt att Gus och de två asiaterna skulle åka, men asiaterna ville inte åka längre efter att ha sett oss nästan dö med tanke på att de inte kunde simma, så jag och Lea fick ännu en chans att segla. Det var verkligen kul och mannen från seglarklubben sa att jag visade talang för segling och borde gå med i en seglarklubb i Sverige. Jag tror han skojade.

Det bästa med hela resan var att vi inte behövde betala någonting. Ibland är livet allt bra.


Krokodilshow på Australia Zoo.

Självklart togs det många obligatoriska kängurufoton. Galen svensk tycker detta är hysteriskt busigt.


Finns inte mycket mer att säga än: brasilians. Denna snubbe har verkligen förändrat min syn på Brasilien. Sicken lirare.


Utsikten från hotellrummet som fick mig att hoppa runt och skrika av glädje. Så får man en Selina på gott humör.


Väl ute på balkongen kändes havet så galet nära. Ville verkligen stanna längre! Var som en minisemester.


Cable skiing! Det här var hörnet där man startade. Sedan bar det iväg genom hela banan, och jag höll mig långt ifrån alla jumps, rails och sånna tramsigheter.


Tappra utbytesstudenter redo med sina knee boards, snyggt utstyrslade med flytväst och hjälm. Lea och Sarah, båda från Tyskland och hur underbara som helst. Kommer sakna dem galet mycket när de båda åker hem i December.


Waaaahoooohaaaahooooeeeeiiiii!


Sista dagen var det som sagt seglingsdags. Observera att det kan vara molnigt även i Australien. Trodde inte att detta var möjligt, men där ser man.


Där har vi hela gänget. Aundra från Mongolien, seglarmannen, jag (tycker förövrigt att det är hysteriskt kul att jag ser ut att vara så mycket mindre än alla andra för att jag står i nedförsbacke), Gus, Sarah, Risa från Japan och Lea. Good times!

Jag var alldeles övertaggad sekunden jag vaknade i måndags. Ikväll gällde det. Efter alla dessa eftermiddagar vi hade stannat efter skolan var det äntligen dags. Drama performance!

Det blev standard att varje gång man såg någon från dramagruppen under dagen springa fram och skrika: ARE YOU PUMPED FOR DRAMA OR WHAT?! Som tur var hade vi drama på schemat denna dag, till skillnad från den andra dramagruppen som möttes 7.00 am för att repetera. Galet folk. Det var första gången vi hade en riktig run through, vilket kan vara en bra ide att ha innan själva performancet. Efter skoldagens slut möttes vi ännu en gång vid performance art-delen och hade återigen en run through, denna gång med publik: den andra dramagruppen. Jag kan inte förneka att det varit en del rivalitet mellan grupperna. Den andra dramagruppen är mycket större än min och har alla A-students. Därför kändes det så skönt att sätta dem på plats genom att visa att vår Medea faktiskt var bra. Mer än bra. Sedan var det deras tur att visa sin performance. De gjorde diverse shakespeare-scener i ett smart upplägg. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det, så ni får nöja er med den luddiga beskrivningen.

Efter att ha tittat på varandras plays började vi förbereda oss för the real thing. Det såg riktigt skumt ut med endast svartklätt folk överallt. Min dramagrupp tupperade håren bortom all kontroll och fixade ansiktsmålning. Nervositeten byggdes upp steg för steg, och när vi ställde oss på plats trodde jag nästan att jag skulle svimma. Okej, let's do this! Ett sista grupptagg och sedan släpptes publiken in. Vi stod då hela gruppen utspridd i lokalen och behövde hålla totalt fokus medan alla hittade en plats att sitta, vilket inte var det lättaste när folk gick förbi och sade sweden, selina, hej snygging och knäppte framför ansiktet. Sedan började det.

40 minuters totalt fokus. Visst, vi tabbade oss några gånger men räddade situationen som en ensemble. Danssolot gick inte så bra som jag hade hoppats på grund av att Medea-kronan höll på att åka av hela tiden, men förhoppningsvis lade ingen märke till det. Jag blir alldeles stolt när jag tänker på min scen som Medea. Jag lyckades lära mig alla överkomplicerade lines och dessutom bryta ihop och gråta tre gånger. Helt otroligt! Jag hade oroat mig så mycket innan, undrat om jag tagit mig vatten över huvudet, men den där känslan av att ha genomfört något jag trodde att jag inte skulle klara av var fantastisk. Hela vår play slutade med att alla dog i en klump runt Jason, Medeas man. Även denna position var vi tvugna att hålla totalt fokuserade, tills sista personen i publiken hade lämnat rummet.

Glädjen, kärleken, stoltheten. Vi skuttade alla runt som tokar när vi äntligen fick röra oss igen, kramades och tjoade. Jag var så otroligt stolt över min lilla drama-family att vi faktiskt lyckades genomföra det och göra riktigt bra ifrån oss. Vi avslutade med pepptalk och att alla stod och höll om varandra i en ring. Kommer inte glömma den stunden förrän jag blir senil och glömmer allt värt minnas. Det var en sån obeskrivlig värme mellan alla, kramades och gav varandra komplimanger för hur bra de gjort. Jag ville verkligen inte gå hem den kvällen. Jag ville inte att kvällen skulle ta slut. Det var och kommer förbli ett underbart minne från Australien! Älskade, älskade dramagrupp.

Och ingen av er kan ens förstå vad jag har skrivit.

   
    "But her world has turned to emnity." En av de första scenerna.

   
Najs klump med najsa människor. Denna bild är från the run through vi hade för den andra dramagruppen, och därför har vi inte ansiktsmålningarna ännu.


   
Båda dramagrupperna och de underbara lärarna efter att allt var slutfört. De med vita och röda ansikten är från min grupp. Bra jobbat allihopa!

Hoppsan, har allt varit lite slö på att uppdatera. Helgen på Gold Coast var underbar. Direkt efter skolan tog jag bussen in till Brisbane för att därifrån hoppa på tåget mot kusten. Det tog nästan tre timmar från dörr till dörr. Tre timmars problemfritt resande, jag är så stolt över mig själv. Även om det mest handlade om att bara sitta ner och låta sig transporteras tyckte jag att det var en stor merit att kunna cruisa runt i ett främmande land. Dagen till ära var Feliz host mum's födelsedag, så när jag äntligen kom fram till huset var det fullt med folk där. Det låter kanske lite skumt, men även om det var ett 41-årkalas var det mycket roligt.

Lördag morgon var himlen alldeles täckt med moln. Det första jag gjorde när jag vaknade var att titta ut genom fönstret och det tog mig seriöst flera sekunder innan jag förstod varför himlen var vit. Jag hade smått glömt bort att moln existerar. Jag och Felix kände oss helt handikappade när solen inte sken. Vad kunde man göra när det var dåligt väder? Som tur var klarnade det upp någon timme efter att vi hade vaknat (läs jag vaknat och bestämt att det var dags för Felix att vakna också. Stackarn.) och dagens plan blev att dra till Surfers Paradise. Där chillade vi på stranden, strosade runt på main gatorna och käkade lunch. Jag lyckades bränna min rygg sådär överdrivet turistigt mycket, och hade till och med stora problem med att sova för att det gjorde så ont. Amatör, Selina. Jag gillade Surfers. Kontrasten mellan strandstrandstrand och höghus var ascool. Det är ett av de ställena du måste besöka, även om det är väldigt mycket turister där. Nästan bara faktiskt. Men det var hysteriskt kul att vara i vattnet när det var stora vågor överallt. Jag var bara tvungen att fnissa efter varje våg för att det var så skoj.

På kvällen mötte vi upp Felix vänner, internationella nästan hela bunten, på stranden Broad Beach. Mycket nice. Var en udda erfarenhet att vara runt så mycket olika nationaliteter på samma gång. Sverige, Italien, Brasilien, Tyskland, Finland, Serbien, Australien, Portugal. Ibland började folk prata på sitt eget språk, vilket gjorde det snäppet svårare att hänga med i konversationen. Men som sagt, mycket rolig kväll!

Söndagen var dagen då jag prövade surfing, som jag skrev om tidigare. Vi hängde på en strand vid namn Burleigh med de flesta internationals från gårdagen ända tills jag behövde återvända till mina delar av Australien. Jag gillade verkligen surfing, även om blåmärkena fortfarande är kvar. Gold Coast är ett ställe jag definitivt tänker komma tillbaka till under året här. Det är någonting med atmosfären där som bara är hur skönt som helst. Åker ni till Australien - go there!

Det var både kul och konstigt att träffa en svensk. Vi snackade engelska hela tiden, men om det var ett ord någon av oss inte visste var det så mycket lättare att säga det på svenska. Så när jag kom tillbaka till skolan på måndag kändes det som om engelskan fått sig en smäll. Det var en riktigt konstig känsla att komma tillbaka hem. Hem. Komma tillbaka till vardagen. Hade lite filosofiska tankar där den första dagen efter helgen. Komma hem var förresten inte det lättaste. Jag hade fem minuter mellan tåget till Brisbane och bussen till Capalaba så jag behövde rusa mellan stationerna. Väl där visste jag inte om jag hade missat bussen eller inte, så jag tog mig en titt på tidtabellen och konstaterade att den här bussen var den sista. Just när jag vände mig om såg jag min buss lämna stationen. Fuck. Efter en del förvirring lyckades jag hitta ett tåg som gick till en närliggande förort, så slutet gott allting gott men det var en tid där när jag var mycket förvirrad.

   
Surfers paradise. Stranden sträckte sig hur långt som helst. Det såg smått overkligt ut med strand och höghus, på ett positivt sätt. Btw, RIP mina shorts. De gick sönder totalt under denna helg och jag sörjer fortfarande. Mamma kan du komma hit och laga dem för jag har absolut ingen aning om hur. De är kaos.

   
Burleigh, stranden vi spenderade söndagen på. Kändes mera äkta än Surfers paradise, som förövrigt är höghusen man ser längst bort på den här bilden. Allt det emellan och bortom det är strand. Soft.

   
Amelie, från Tyskland och Felix som är taskigt solbränd redan. Och jag som tyckte att jag börjat bygga på brännan min ordentligt. Icke. Såg precis att fotbollen är med på bilden. Denna boll var den första fotbollen jag sett i Australien. Alla har mystiska rugbybollar som har sin egen vilja och studsar helt ologiskt och tycker att soccer är en gay sport. Det är ju trots allt bara den största sporten i världen. 

   
Skyskrapan är en av världens högsta byggnader, finnes i Surfers. Konstverket till höger var min omänskligt goda glass som jag åt på Burleigh beach. Det glasstället var helt galet. Man fick välja massa spännande saker att ha i glassen och så mixade de ihop allt. Jag hade nutella, cookie dough och hallon i min. Underbart.

IMORGON HAR JAG MIN DRAMA PERFORMANCE OCH JAG ÄR SÅ GALET NERVÖS ATT HELA DENNA MENING MÅSTE SKRIVAS MED STORA BOKSTÄVER! OCH JAG HAR SKÄL NOG ATT VARA NERVÖS FÖR JAG HAR ETT DANSSOLO OCH SKA GRÅTA TRE GÅNGER NÄR JAG GÖR MIN SCEN SOM MEDEA. NERVOSITET. DET ÄR HELT GALET VAD MYCKET PIRR SOM FJANTAR SIG I MIN MAGE JUST NU. HOPPAS DET GÅR BRA. OCH BARA SÅ NI VET ÄR DET PSYSICAL THEATRE VILKET INNEBÄR ATT VI GÖR MASSA MYSTISKA SAKER OCH KOMMER HA VITA ANSIKTEN MED RÖTT SOM FADEAR IN I DET HELA. NERVIGT VÄRRE.

Felix tyska vän Amelie hjälpte mig mycket med surfingen. Sicken pärla.