You'll hear our mighty roar
Vänta, va? Ännu en vecka har gått. Jag vet inte vad det är som gör tiden gå skrämmande snabbt här, men skrämmande snabbt är precis hur dagarna bara rusar förbi. Jag försöker göra något varje minut för att inte plötsligt inse att jag har en dag kvar och inte har gjort någonting. Tid är knas.
I tisdags hade jag min första exam. Det var på dansen och uppgiften var att analysera en koreografi kallad It was time av Sue Healey. Två lektionstillfällen innan fick vi se en video med just denna kreation och anteckna så mycket vi kunde om de olika sektionerna. Dagen D fick vi några key words och uppgiften att beskriva och tolka hur koreografin lyckades förmedla dessa. 1095 ord stressade jag ihop till en enda röra av hur It was time tog upp ämnen som "the Western society's forward, notion of time" och "how we deal with mementos of the past". Om tid är knas är It was time dubbelknas. Jag hoppas att jag blir godkänd. Och dansutmaningarna fortsätter att kastas över mig. Vi har redan fått vår nästa task, vilket är att göra en koreografi av vår tolkning av hur livet på jorden kommer vara år 2050.
Som alla vet är jag egentligen på hemligt uppdrag att sprida svensk kultur i världen, utbytesår är endast min täckmantel för att komma in i de innersta kretsarna av vanligt australiensiskt folk. En stor del av kulturen är språket och att räkna från ett till tio är vad folk i min matteklass har fått lära sig denna vecka. Ingen, absolut ingen kunde uttala fyra, sju eller åtta rätt. Vi har ett knasigt språk i Sverige. Eller så är det alla andra i världen som är totalt inkapabla av att snacka det.
Annars då?
Nicole, Sarah, Kiara and Jacob
Kvällen bjöd på ännu en överrasking. Min host dad Laurie hade fått biljetter till AFL-matchen mellan Brisbane Lions och Port Adelaide, så tio minuter efter att jag och Sarah kommit hem från staden bar det iväg dit igen. Aussie rules är helt annorlunda från fotboll. Bollen liknar mer en rugbyboll, bönformad, och man slår eller sparkar den till någon som fångar den. Passar man bollen från utanför 50m-linjen som ni kan se på bilden till någon innanför får man försöka sparka bollen mellan fyra pinnar. Träffar den mellan mittenpinnarna får man 6p. De yttersta ger 1p. Det är brutalt. Domaren blåser inte förrän alla ligger i en hög och dör, typ.
Jag och Sarah hade tur med vår första AFL-match. Snacket efteråt var nämligenatt det här var säsongens match. Det började med totalflopp och Lions låg under med runt 50 poäng, men lyckades vända och vinna. Mycket dramatiskt och mycket engagerande. Jag och Sarah försökte sjunga med i segersången så gott vi kunde. Det är tanken som räknas. Jag kunde inte låta bli att sjunga lite Bajenramsor då och då under matchen. Folk måste tyckt att det var väldigt mystiskt med en person som plötsligt börjar heja på ett okänt lag på okänt språk, men det kändes helt enkelt moraliskt rätt. En AFL-stadio är för övrigt helt rund, vilket kändes extremt ovant.
Inga lata söndagar i år inte. Idag följde jag ännu en gång med Laura och hennes host dad John ut med deras båt för att, hör och häpna, fiska. Låten göteborskt, men det var hur kul som helst! Solen stekte hela dagen, 30 grader garanterat och det är bara början. Och det var minsann ingen vanlig östersjöns-firre på kroken idag. Nej jag lyckades fiska upp en åttaarmad sjöstjärna. En riktig sjöstjärna!Jag kände mig otroligt stolt när jag höll den och tittade på hur den sakta rörde på de små spröten på undersidan. Kameran gick varm, och sedan slängde jag tillbaka den i vattnet. En sjöstjärna vad minsann inte det enda exotiska vi skulle se idag. Mitt när vi satt i lugnan ro med varsin lina i vattnet inser vi att en grupp delfiner är nära oss. Det var alldeles magiskt att se hur de hoppade. Ett flertal delfiner simmade förbi precis under båten. De är så vackra djur! Det kristallklara vattnet bjöd på ännu fler djur såsom den största sköldpadda jag någonsin sett, några rockor och till och med en liten haj. Att vi bara fick tre små fiskar gjort absolut ingenting. Det var en toppendag ändå. När vi kom tillbaka till Laura's hus rensade jag faktiskt en av dessa. Det var småsnusk, men ändå skoj. Dock luktade mina fingrar fisk ett bra tag efter det trots omsorgsfullt tvättande.
No worries, gott folk.
Åh vad roligt du verkar ha det! Jag ska börja följa den här bloggen nu. Min kompis Lisa Turdell bor nu också i Australien på utbytesår och hon har det super ;) Puss
Gud vad duktig du är på att skriva! Jag blir avis på dig för Australien låter helt underbart!
