Jag var alldeles övertaggad sekunden jag vaknade i måndags. Ikväll gällde det. Efter alla dessa eftermiddagar vi hade stannat efter skolan var det äntligen dags. Drama performance!

Det blev standard att varje gång man såg någon från dramagruppen under dagen springa fram och skrika: ARE YOU PUMPED FOR DRAMA OR WHAT?! Som tur var hade vi drama på schemat denna dag, till skillnad från den andra dramagruppen som möttes 7.00 am för att repetera. Galet folk. Det var första gången vi hade en riktig run through, vilket kan vara en bra ide att ha innan själva performancet. Efter skoldagens slut möttes vi ännu en gång vid performance art-delen och hade återigen en run through, denna gång med publik: den andra dramagruppen. Jag kan inte förneka att det varit en del rivalitet mellan grupperna. Den andra dramagruppen är mycket större än min och har alla A-students. Därför kändes det så skönt att sätta dem på plats genom att visa att vår Medea faktiskt var bra. Mer än bra. Sedan var det deras tur att visa sin performance. De gjorde diverse shakespeare-scener i ett smart upplägg. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det, så ni får nöja er med den luddiga beskrivningen.

Efter att ha tittat på varandras plays började vi förbereda oss för the real thing. Det såg riktigt skumt ut med endast svartklätt folk överallt. Min dramagrupp tupperade håren bortom all kontroll och fixade ansiktsmålning. Nervositeten byggdes upp steg för steg, och när vi ställde oss på plats trodde jag nästan att jag skulle svimma. Okej, let's do this! Ett sista grupptagg och sedan släpptes publiken in. Vi stod då hela gruppen utspridd i lokalen och behövde hålla totalt fokus medan alla hittade en plats att sitta, vilket inte var det lättaste när folk gick förbi och sade sweden, selina, hej snygging och knäppte framför ansiktet. Sedan började det.

40 minuters totalt fokus. Visst, vi tabbade oss några gånger men räddade situationen som en ensemble. Danssolot gick inte så bra som jag hade hoppats på grund av att Medea-kronan höll på att åka av hela tiden, men förhoppningsvis lade ingen märke till det. Jag blir alldeles stolt när jag tänker på min scen som Medea. Jag lyckades lära mig alla överkomplicerade lines och dessutom bryta ihop och gråta tre gånger. Helt otroligt! Jag hade oroat mig så mycket innan, undrat om jag tagit mig vatten över huvudet, men den där känslan av att ha genomfört något jag trodde att jag inte skulle klara av var fantastisk. Hela vår play slutade med att alla dog i en klump runt Jason, Medeas man. Även denna position var vi tvugna att hålla totalt fokuserade, tills sista personen i publiken hade lämnat rummet.

Glädjen, kärleken, stoltheten. Vi skuttade alla runt som tokar när vi äntligen fick röra oss igen, kramades och tjoade. Jag var så otroligt stolt över min lilla drama-family att vi faktiskt lyckades genomföra det och göra riktigt bra ifrån oss. Vi avslutade med pepptalk och att alla stod och höll om varandra i en ring. Kommer inte glömma den stunden förrän jag blir senil och glömmer allt värt minnas. Det var en sån obeskrivlig värme mellan alla, kramades och gav varandra komplimanger för hur bra de gjort. Jag ville verkligen inte gå hem den kvällen. Jag ville inte att kvällen skulle ta slut. Det var och kommer förbli ett underbart minne från Australien! Älskade, älskade dramagrupp.

Och ingen av er kan ens förstå vad jag har skrivit.

   
    "But her world has turned to emnity." En av de första scenerna.

   
Najs klump med najsa människor. Denna bild är från the run through vi hade för den andra dramagruppen, och därför har vi inte ansiktsmålningarna ännu.


   
Båda dramagrupperna och de underbara lärarna efter att allt var slutfört. De med vita och röda ansikten är från min grupp. Bra jobbat allihopa!