Those summer days




Jag har hittat mitt favoritland. Och om två veckor har jag påsklov, i mitt favoritland. Det blir kul. Jag hoppas att solen kommer tillbaka snart. Regnperioden my ass. Sånt trams håller vi inte på med. Längtar till lovet. Längtar till helgen. Och tills imorgon, för då ska jag prova på Afro Jazz inne i staden. Jag älskar Australien.

Oväntat besök

Här sitter man nu ännu en söndag och förstår inte hur helgen kunnat gå så snabbt. Kul hade jag i alla fall.

På fredagen hade jag en "quiet one". Jag var otroligt trött efter att ha kommit hem från dansen i Brisbane 10.30 pm på torsdagen och sedan behövt vara i skolan 7.30 am fredag morgon för att öva med skolans Musical Theatre dance troop. Istället för att springa iväg på äventyr stannade jag hemma och tog det lugnt med en kompis som kom över. Jag hade inte träffat honom på över en månad nu eftersom han slutade skolan, så det var riktigt mysigt att ses igen! En totalt odramatisk chillkväll med ett oväntat dramatiskt slut. Det började bli dags för Brandon att gå. Vi hade suttit i mitt rum, jag på sängkanten och han på skrivbordsstolen, och snackat ett bra tag. Plötsligt bröts lugnet av att Brandon halvskrek:
"Holy fuck!", och sprang snabbt till andra sidan rummet.
Förvånad vände jag mig om för att se vad han pekade på. Jag skrek av panik och flydde lika snabbt som Brandon så långt bort från min säng som möjligt. Precis bredvid mig kröp nämligen en 10 cm bred, hårig spindel fram över lakanen. Låter kanske inte som mycket, men jag var dödsskraj. Det tog oss säkert 20 minuter av skrik, panik och en överdos av insektsspray and bli av med den. När Brandon hade gått kollade jag noggrant igenom mitt rum efter anhängare. Gissa om jag hade svårt att somna den kvällen.



Lördagen var betydligt lättsammare. Jag vaknade runt 12, hade som sagt en hel del sömn att ta igen, och åkte då till ett stort shopping center i närheten med min kompis Ruby. Det har varit molnigt de senaste två veckorna, så mycket strand har det inte blivit på länge. Ruby är indigenous och har därför ett indigenous namn, nämligen Yuliwarri. Det betyder regnbåge. Det tycker jag är coolt. Vad som behövde införskaffas var en utklädnad till kvällens upptåg. Jag hade fått äran att vara min kompis plus one till en 18-årsfest hon var inbjuden till, och temat var "Someone historical". Någon som har format mycket av min historia, praktiskt taget hela min barndom, är goa, gamla Barbie så det var som henne jag gick. Hon har ju varit med i svängarna för säkert 50 år. Jag gjorde mig i ordning hos Kate, som klädde ut sig till Sandy i Grease. Med min rosa klänning, plattat hår och hysteriskt långa lösögonfransar kände jag mig verkligen som en docka!


Det var en riktigt lyckad kväll! Lagom med folk och massa skoj. Lite roligt att veta var att jag berättade för några personer jag aldrig träffat förut att jag kom från Sverige, men de trodde mig inte eftersom jag inte hade någon svensk dialekt. Sånt gör en lite glad som utbytesstudent. Efteråt sov jag hos Keara och vi flamsade runt för oss själva ett par timmar innan vi kom i säng. Det var ju Keara's familj som jag campade med på Fraser Island, och hennes yngsta syster (Maya, 3) blev alldeles till sig för att jag var där. "It's Selina, it's Selina!" Sötsötsöt! Jag kom hem för någon timme sedan efter en soft, mysig, asnajs söndagmorgon/förmiddag/eftermiddag med Keara. Imorgon är det school production-rep igen, på tisdag ska jag prova några nya dansklasser i city, onsdag är det både school production och dans som gäller och vad mer som händer nästa vecka får man se.

Frisörsförsök

Shaving someone's head? Check. Alla dessa nya erfarenheter jag får i Australien. Det är ju helt galet. I söndags kväll satt jag helt oskyldigt framför facebook när min värdbror Matt kom in i mitt rum. What are you doing? Just on facebook. Wanna shave my head? Okay. Sagt och gjort, vi gick in i badrummet och jag var livrädd att jag skulle råka raka av hans hårbotten, göra ett ojämnt jobb eller att något annat skulle gå brutalt fel. Det visade sig vara mycket lättare än jag trodde och ack så mycket coolare jag känner mig när jag kan lägga till ännu en erfarenhet till min lista på nya saker jag provat i Australien. Nu ser han så vacker, så vacker ut och hela hans huvud är fortfarande intakt. Gossen sprang dock iväg snabbare än vinden, så jag fick inte en chans att ta kort på hans nya, trendiga frisyr. Och det är historien om första gången jag rakade av håret på någon.

Inspiration comes at night


En måndagsnatt som denna kan jag inte sova. Med Florence and the machine i lurarna har jag istället lekt runt med alla sorters media. Så kan det gå. Idag hade jag en lång, lång dag i skolan. Behövde vara där 7.30 am för att undervisa 13-15åringar modern dans. Som alltid var det adrenalinskickskoj, men att åka hemifrån innan jag vanligtvis har vaknat är svårt. Det är jag och en annan tjej som är coacherna för en grupp på 34 tjejer, Junior Contemporary som det kallas. Vi lär dem en koreografi som de senare i år ska tävla med i de stora skoldanstävlingarna som finns här. Jag kommer även själv tävla med fyra nummer. Superspännande! Klockan tre idag då alla andra går hem behövde jag stanna kvar för att repa inför skolans årliga musikal. Massa spännande saker pågång där. Handlingen är ungefär en parodi på High School Musical. Jag har två roller. När vi är olika grupper i skolan är jag en av två artsy, hippieaktika personerna. Här snackar vi se hög ut och dansa runt till musik som inte finns, det ska jag väl kunna göra. Andra rollen är tjejen i det där tvillingparet som alltid vill vara bäst. Vet inte vad de heter i filmen, men det ska också bli himla kul. Största utmaningen blir att koppla på amerikansk dialekt. Ni få lyckligt lottade som hört mig prata engelska på skype vet vilken helgalen/underbar dialekt jag har nu. Annars denna vecka är det som sagt en hel del inlämningar, näst sista veckan innan påsklovet ju. Dansklasser i Brisbane på onsdag och torsdag och teater-rep på onsdag. Lite smått och gott. Nu ska jag sova, försöka sova.
    

Söndagsplugg



Slappaste söndagen på länge. Idag vaknade jag 12.20 och det tog nästan en timme till innan jag hade ätit frukost. Tro det eller ej, men jag behövde faktiskt ägna hela dagen åt plugg. Trots att solen alltid skiner har jag fortfarande läxor, inlämningar och prov som måste göras. Det kändes otroligt snopet att inte kunna hitta på något de få timmar jag har varit vaken, men så slog det mig: Det här är den första söndagen, officiell pluggdag för alla som går i skolan, som jag har behövt plugga under hela min vistelse.

I skolan i Australien krävs det av mig egentligen inte mycket mer än att bli godkänd i alla ämnen, så varför försöka vara en toppstudent när mina betyg inte ens betyder något? De första två veckorna i skolan tyckte jag att det var en bra ide att hålla hjärnan levande med klurig matte, detta var back in the days då jag fortfarande ahde lite av svensk skolambition i mig, men bestämde mig snabbt för att det var ett idiotiskt resonemang och bytte till den lättaste mattekursen. Nu lever jag och Pythagoras sats ett lyckligt liv tillsammans. Det är hur slappt som helst och jag älskar det. Jag är för själva erfarenheten och för att hitta på så många skojiga upptåg som möjligt på ett år, så om jag behöver dedikera en heldag om året till att plugga så har jag nog lyckats. Var sak har sin tid. Ett utbytesår i high school är inte tiden för studier. När jag kommer tillbaka till Sverige blir det till att ta fram den gamla skolmotivationen och köra järnet. But until then... Love life.

Las pingas, baby

One of those moments

Idag hade jag ett sånt där tillfälle när något går upp för dig. Som en liten uppenbarelse, någonting slår dig. Några veckor sedan missade jag en aboriginsk work shop med min dansklass i skolan. Idag pratade min danslärare om att göra det igen eftersom alla hade uppskattat det en hel del. Jag sa till henne att jag inte hade varit där förra gången och att det skulle vara hur kul som helst att lära mig några traditionella danser från den aboriginska kulturen innan jag åker hem. Svaret jag fick var:
"That's right, you're leaving! I don't know if it's possible to do it again when you're still here." 
That's right. I'm leaving. En våg av känslor slog mig, även om det är nästan 4 månader kvar tills jag måste säga hej då till Australien. Bara denna lilla påminnelse i vardagen om att livet inte alltid kommer vara såhär lämnade mig absolut knäpptyst. Jag kunde inte säga någonting tillbaka till min lärare, orden fastnade i halsen på mig. Det var så konstigt. Det är så konstigt. Jag är verkligen inte redo att lämna mitt nya liv än. Och jag vet att det är en lång tid kvar, men jag kan inte låta bli att tänka på det. Fasa för det. Jag kan inte låta bli att hata 3e juli.
     

Capalaba Cleveland

  



  

119 dagar i bilder

Kan ni tro det? Jag lever fortfarande! Att vara i Australien tar uppenbarligen upp en hel del tid. Jag är nu i year 12, sista året i australiensisk high school. Deras skolår är annourlunda från vårt och börjar i Januari. Jag är lyckligare än någonsin här borta. Känner mig så otroligt hemma, och det kommer bli riktigt svårt att säga hej då till alla de underbara människor jag mött här borta. Kan inte fatta att jag bara har lite mindre än 4 månader kvar nu. Tiden har gått läskigt snabbt hittills och det dröjer inte länge förrän mina fasors dag är här: 3 Juli. Ja, jag officiellt bokat biljetter hem, tillbaka eller vadhelst man vill kalla det där landet någonstans i Europa jag har avlägsna minnen av att leva i. Switzerland? Något sånt...

Så vad har jag haft för mig de senaste 119 dagarna? Det ska jag berätta för er.



 


Skolans största dansevent i slutet av förra terminen. Night of dance. Jag hade hur kul som helst och medverkade i 5 nummer. Här dansar jag och Ashlee av oss nervositeten innan vi stod på scenen inför hela skolan.


Sista dagarna av terminen med mina tyska vänner. Se absolut motbjudande ut i en kräkgrön, lång kjol är mode i Australien. Skolan slutade och det var dags för mitt två månaders långa sommarlov i Australien. Kan det bli bättre?


30 November var en riktigt sorgsen och riktigt rolig dag. Det var dagen då jag behövde säga hej då till Sarah, min älskade värdsyster som jag var lyckligt lottad att spendera 5 månader med. Det var även första dagen på min två veckors resa runt södra Australien. Ett äventyr slutar och ett annat börjar. Det här är den sista bilden i Australien på mig och Sarah. Som tur är har hennes föräldrar redan lovat att betala hennes biljett till Stockholm, så i sommar får familjen Öberg tyskt besök!


Sydney. Helt klart en av höjdpunkterna på resan. Denna stad var så mycket mer än jag hade förväntat mig. Officiellt en av mina favoritstäder i världen med sitt klara vatten genom staden, stränder ett stenkast iväg från centrum och en atmosfär av att allt känns möjligt.


Mycket vackrare än jag någonsin kunnat föreställa mig var the Great Ocean Road. Breath taking beskriver denna utsikt bäst. Kontrasten mellan det blåa havet och de orangea klipporna var helt obeskrivligt fascinerande.


Tillbaka i mina kvarter av landet tillbringade jag en hel del tid på Stradbroke Island. Många dagar fördrevs på stranden här. Jag plaskade runt i gigantiska vågor och  hoppade från klipporna vid Gorge Beach på denna okända paradisö.


Så var det dags för även den andra tyskan, Lea, att lämna landet. Ännu en kär vän som återvände till Europa.


Sommar i Brisbane var mycket bättre än väntat. Att sitta vid den handgjorda stranden i South Bank med en glass i handen, strosa runt bland alla marknader och njuta av storstadsliv var något jag älskade med mitt sommarlov.


Hängde en hel del i Hervey Bay med en viss norrman under lovet. Där provade jag på wakeboarding, hysteriskt kul! Jag kom upp på första försöket, men föll efter en halv sekund ett brutalt ansiktsplask. Det spelar ingen roll, jag kom fortfarande upp på första försöket och det är rätt ballt.


Nyårsafton i Australien var en hit! Jag var på en kompis fest nästan hela kvällen och för tolvslaget drog vi in till Brisbane. Fyrverkerier är ett måste på nyårsafton. Första gången jag har inlett året på en strand iförd flipflops. Gott nytt år allihopa!


Rivstart på 2010! Jag åkte till Fraser Island för några dagar och campade med min bästa vän Keara och hennes familj. Det här var verkligen full on camping, första gången någonsin faktiskt som jag campat på riktigt. Det var hur kul som helst och jag fick verkligen mersmak. Fraser Island är ett helt underbart ställe, otroligt unikt, som jag är så glad att jag besökte.

 

Vi campade precis vid stranden långt bort from allt och alla, bredvid en liten sötvattenså. Varje kväll satt vi runt lägerelden och njöt av livet. Det var sjukt vad många stjärnor man kunde se på natten där, eftersom de enda ljusen vi hade omkring oss var, ja, lägerelden.


En av huvudattraktionerna på Fraser Island är Lake McKenzie. Även om det är en sjö är vattnet kristallklart och eftersom bottnen går som ett stup efter ca 5 meter har sjön en ljusblå ring runt sig. Synd bara att det var molningt när vi åkte dit.


Ännu mera Straddie hann jag med, såklart. Denna gång stannade jag för en hel helg och campade med ett stort gäng kompisar. Att vakna upp 10 minuter ifrån paradiset var inte helt fel. Det var det sista jag gjorde på sommarlovet 09/10. Det var den bästa sommar i mitt liv, by far. Så mycket nytt jag såg, så mycket skoj jag hittade på och så många underbara minnen jag har att ta med mig hem.


Så skolan började igen. Inte helt fel faktiskt, för nu är jag i year 12 vilket betyder att vi är äldst och bäst på skolan. Första veckan hade vi Swimming Carnival, vilket är en heldag då skolan åker till en pool i närheten och har simtävlingar. Temat för årets carnival var Australia och jag hade en rätt grym outfit pågång där. Dagen var riktigt skoj!

Okej, så jag har en plan. Alla som jag känner flyttar till Australien och varje jul kan jag åka tillbaka till Sverige för en vit julafton. Alla är på? Jag vill verkligen inte att detta år ska ta slut. Jag vill stanna i Australien. Jag vill inte komma hem.

RSS 2.0