Jag var alldeles övertaggad sekunden jag vaknade i måndags. Ikväll gällde det. Efter alla dessa eftermiddagar vi hade stannat efter skolan var det äntligen dags. Drama performance!

Det blev standard att varje gång man såg någon från dramagruppen under dagen springa fram och skrika: ARE YOU PUMPED FOR DRAMA OR WHAT?! Som tur var hade vi drama på schemat denna dag, till skillnad från den andra dramagruppen som möttes 7.00 am för att repetera. Galet folk. Det var första gången vi hade en riktig run through, vilket kan vara en bra ide att ha innan själva performancet. Efter skoldagens slut möttes vi ännu en gång vid performance art-delen och hade återigen en run through, denna gång med publik: den andra dramagruppen. Jag kan inte förneka att det varit en del rivalitet mellan grupperna. Den andra dramagruppen är mycket större än min och har alla A-students. Därför kändes det så skönt att sätta dem på plats genom att visa att vår Medea faktiskt var bra. Mer än bra. Sedan var det deras tur att visa sin performance. De gjorde diverse shakespeare-scener i ett smart upplägg. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det, så ni får nöja er med den luddiga beskrivningen.

Efter att ha tittat på varandras plays började vi förbereda oss för the real thing. Det såg riktigt skumt ut med endast svartklätt folk överallt. Min dramagrupp tupperade håren bortom all kontroll och fixade ansiktsmålning. Nervositeten byggdes upp steg för steg, och när vi ställde oss på plats trodde jag nästan att jag skulle svimma. Okej, let's do this! Ett sista grupptagg och sedan släpptes publiken in. Vi stod då hela gruppen utspridd i lokalen och behövde hålla totalt fokus medan alla hittade en plats att sitta, vilket inte var det lättaste när folk gick förbi och sade sweden, selina, hej snygging och knäppte framför ansiktet. Sedan började det.

40 minuters totalt fokus. Visst, vi tabbade oss några gånger men räddade situationen som en ensemble. Danssolot gick inte så bra som jag hade hoppats på grund av att Medea-kronan höll på att åka av hela tiden, men förhoppningsvis lade ingen märke till det. Jag blir alldeles stolt när jag tänker på min scen som Medea. Jag lyckades lära mig alla överkomplicerade lines och dessutom bryta ihop och gråta tre gånger. Helt otroligt! Jag hade oroat mig så mycket innan, undrat om jag tagit mig vatten över huvudet, men den där känslan av att ha genomfört något jag trodde att jag inte skulle klara av var fantastisk. Hela vår play slutade med att alla dog i en klump runt Jason, Medeas man. Även denna position var vi tvugna att hålla totalt fokuserade, tills sista personen i publiken hade lämnat rummet.

Glädjen, kärleken, stoltheten. Vi skuttade alla runt som tokar när vi äntligen fick röra oss igen, kramades och tjoade. Jag var så otroligt stolt över min lilla drama-family att vi faktiskt lyckades genomföra det och göra riktigt bra ifrån oss. Vi avslutade med pepptalk och att alla stod och höll om varandra i en ring. Kommer inte glömma den stunden förrän jag blir senil och glömmer allt värt minnas. Det var en sån obeskrivlig värme mellan alla, kramades och gav varandra komplimanger för hur bra de gjort. Jag ville verkligen inte gå hem den kvällen. Jag ville inte att kvällen skulle ta slut. Det var och kommer förbli ett underbart minne från Australien! Älskade, älskade dramagrupp.

Och ingen av er kan ens förstå vad jag har skrivit.

   
    "But her world has turned to emnity." En av de första scenerna.

   
Najs klump med najsa människor. Denna bild är från the run through vi hade för den andra dramagruppen, och därför har vi inte ansiktsmålningarna ännu.


   
Båda dramagrupperna och de underbara lärarna efter att allt var slutfört. De med vita och röda ansikten är från min grupp. Bra jobbat allihopa!

Hoppsan, har allt varit lite slö på att uppdatera. Helgen på Gold Coast var underbar. Direkt efter skolan tog jag bussen in till Brisbane för att därifrån hoppa på tåget mot kusten. Det tog nästan tre timmar från dörr till dörr. Tre timmars problemfritt resande, jag är så stolt över mig själv. Även om det mest handlade om att bara sitta ner och låta sig transporteras tyckte jag att det var en stor merit att kunna cruisa runt i ett främmande land. Dagen till ära var Feliz host mum's födelsedag, så när jag äntligen kom fram till huset var det fullt med folk där. Det låter kanske lite skumt, men även om det var ett 41-årkalas var det mycket roligt.

Lördag morgon var himlen alldeles täckt med moln. Det första jag gjorde när jag vaknade var att titta ut genom fönstret och det tog mig seriöst flera sekunder innan jag förstod varför himlen var vit. Jag hade smått glömt bort att moln existerar. Jag och Felix kände oss helt handikappade när solen inte sken. Vad kunde man göra när det var dåligt väder? Som tur var klarnade det upp någon timme efter att vi hade vaknat (läs jag vaknat och bestämt att det var dags för Felix att vakna också. Stackarn.) och dagens plan blev att dra till Surfers Paradise. Där chillade vi på stranden, strosade runt på main gatorna och käkade lunch. Jag lyckades bränna min rygg sådär överdrivet turistigt mycket, och hade till och med stora problem med att sova för att det gjorde så ont. Amatör, Selina. Jag gillade Surfers. Kontrasten mellan strandstrandstrand och höghus var ascool. Det är ett av de ställena du måste besöka, även om det är väldigt mycket turister där. Nästan bara faktiskt. Men det var hysteriskt kul att vara i vattnet när det var stora vågor överallt. Jag var bara tvungen att fnissa efter varje våg för att det var så skoj.

På kvällen mötte vi upp Felix vänner, internationella nästan hela bunten, på stranden Broad Beach. Mycket nice. Var en udda erfarenhet att vara runt så mycket olika nationaliteter på samma gång. Sverige, Italien, Brasilien, Tyskland, Finland, Serbien, Australien, Portugal. Ibland började folk prata på sitt eget språk, vilket gjorde det snäppet svårare att hänga med i konversationen. Men som sagt, mycket rolig kväll!

Söndagen var dagen då jag prövade surfing, som jag skrev om tidigare. Vi hängde på en strand vid namn Burleigh med de flesta internationals från gårdagen ända tills jag behövde återvända till mina delar av Australien. Jag gillade verkligen surfing, även om blåmärkena fortfarande är kvar. Gold Coast är ett ställe jag definitivt tänker komma tillbaka till under året här. Det är någonting med atmosfären där som bara är hur skönt som helst. Åker ni till Australien - go there!

Det var både kul och konstigt att träffa en svensk. Vi snackade engelska hela tiden, men om det var ett ord någon av oss inte visste var det så mycket lättare att säga det på svenska. Så när jag kom tillbaka till skolan på måndag kändes det som om engelskan fått sig en smäll. Det var en riktigt konstig känsla att komma tillbaka hem. Hem. Komma tillbaka till vardagen. Hade lite filosofiska tankar där den första dagen efter helgen. Komma hem var förresten inte det lättaste. Jag hade fem minuter mellan tåget till Brisbane och bussen till Capalaba så jag behövde rusa mellan stationerna. Väl där visste jag inte om jag hade missat bussen eller inte, så jag tog mig en titt på tidtabellen och konstaterade att den här bussen var den sista. Just när jag vände mig om såg jag min buss lämna stationen. Fuck. Efter en del förvirring lyckades jag hitta ett tåg som gick till en närliggande förort, så slutet gott allting gott men det var en tid där när jag var mycket förvirrad.

   
Surfers paradise. Stranden sträckte sig hur långt som helst. Det såg smått overkligt ut med strand och höghus, på ett positivt sätt. Btw, RIP mina shorts. De gick sönder totalt under denna helg och jag sörjer fortfarande. Mamma kan du komma hit och laga dem för jag har absolut ingen aning om hur. De är kaos.

   
Burleigh, stranden vi spenderade söndagen på. Kändes mera äkta än Surfers paradise, som förövrigt är höghusen man ser längst bort på den här bilden. Allt det emellan och bortom det är strand. Soft.

   
Amelie, från Tyskland och Felix som är taskigt solbränd redan. Och jag som tyckte att jag börjat bygga på brännan min ordentligt. Icke. Såg precis att fotbollen är med på bilden. Denna boll var den första fotbollen jag sett i Australien. Alla har mystiska rugbybollar som har sin egen vilja och studsar helt ologiskt och tycker att soccer är en gay sport. Det är ju trots allt bara den största sporten i världen. 

   
Skyskrapan är en av världens högsta byggnader, finnes i Surfers. Konstverket till höger var min omänskligt goda glass som jag åt på Burleigh beach. Det glasstället var helt galet. Man fick välja massa spännande saker att ha i glassen och så mixade de ihop allt. Jag hade nutella, cookie dough och hallon i min. Underbart.

IMORGON HAR JAG MIN DRAMA PERFORMANCE OCH JAG ÄR SÅ GALET NERVÖS ATT HELA DENNA MENING MÅSTE SKRIVAS MED STORA BOKSTÄVER! OCH JAG HAR SKÄL NOG ATT VARA NERVÖS FÖR JAG HAR ETT DANSSOLO OCH SKA GRÅTA TRE GÅNGER NÄR JAG GÖR MIN SCEN SOM MEDEA. NERVOSITET. DET ÄR HELT GALET VAD MYCKET PIRR SOM FJANTAR SIG I MIN MAGE JUST NU. HOPPAS DET GÅR BRA. OCH BARA SÅ NI VET ÄR DET PSYSICAL THEATRE VILKET INNEBÄR ATT VI GÖR MASSA MYSTISKA SAKER OCH KOMMER HA VITA ANSIKTEN MED RÖTT SOM FADEAR IN I DET HELA. NERVIGT VÄRRE.